Det har varit gott om tillfällen...

... som inte ägnats åt modellbygge den senaste tiden. Mycket beror det på att min kompressor börjat dö och inte varit så rolig att jobba med. I väntan på ny luft och lust har jag förädlat själva hobbyhörnan istället. På jobbet har jag kommit över ett antal pensionerade underskåp med jalusi som jag väggmonterat i höjd med arbetsytan. På så sätt kan jag stänga till om alla pryttlar och få en ren arbetsplats som dessutom är både katt och barnsäker.

Strax innan jul fick jag så en garagekompressor med 24 liters tank. Den för ett himla liv vid fyllning men räcker sedan till nära på en hel kvälls intensiv målning. Den ska så småningom ersättas med en mer hobbyanpassad och få tjänstgöra i garaget, men duger bättre än gott så länge.

Lite målning har jag hunnit med också. Efter att ha läst på en hel del om japanska färger och hur det egentligen står till med färgsläpp på dom under andra världskriget beslutade jag mig för att göra en målning med minimalt färgslitage. Just den förebild jag bygger, ledningsplanet vid Pearl Harbor, var i och för sig ett av de som bevisligen släppte mycket färg. Inte så långt efter PH finns det bilder på den med mycket slitage och det berodde enligt vad jag läst mig till inte på färgen, utan att man målat utan primer. Det gjordes till och från under hela kriget och just de planen tappade färg. Det var dock inte så vanligt som man kan tro och man kan också utesluta detta för många färgscheman. Som vanligt är det enda säkra att gå efter bilder på aktuell individ, särskilt som de lärde tvistar även om detta.

Nu låter det som jag tycker att den historiska korrektheten är jätteviktig, men det spelar faktisk mindre roll. Kul däremot att forska lite. På den här sajten kan man verkligen gräva ner sig i japanska flygplan: http://www.j-aircraft.com/

Vid Pearl Harbor tror jag nog att denna var ganska hel i målningen även om den säkert hade gjort åtskilliga timmar i luften innan. Ska bli kul att se om jag kan åstadkomma lite liv i målningen utan att ta till för mycket vädring (som är så roligt). Här kommer lite bilder:

Först en bild på bygghörnan. Inget mästerfoto direkt, men man fattar grejen.

Här hare Kate fått Alcladtäcke och de dukklädda ytorna maskats. Riktigt pilligt.

Efter målning.

Lite slöseri med dyr alclad på ovansidan men så kan jag också göra slitage där jag vill om andan faller på.

Här experimenterar jag med målningen igen. Först en grund av "fel" färg XF-26 och sedan shading med rätt färg XF-11. Till en början överdrivet som synes.

Sedan mer XF-11 så att kontrasten minskar men att målningen behåller lite liv. Hade den varit mer sliten kunde jag behållit mer kontrast och kanske shadat med ytterligare någon färg. Det experimentet får bli en annan gång.
Nästa steg blir den röda fenan och svarta nosen. Men först måste man ju fira nyår *suck*

Dags för nästa

Jag har faktiskt hållit på och knåpat på nästa bygge ett tag. Det blir en japan igen och denna gång i form av en Nakajima B5N2 som kallades Kate av amerikanerna. Just den här individen är den som hjärnan bakom Pearl Harbour-attacken, Mitsou Fuchida, satt i under själva anfallet.

Ambitionen är att inte krångla för mycket med den här. Framförallt inte i cockpit. Den är bra detaljerad som den är. I skrivande stund är allt primat och lite mera slipning återstår innan det ska målas på allvar.

Tyvärr har jag problem med min kompressor som börjat visa tecken på utmattning. Jag har kört alldeles för hårt med den stackarn och den har nog gjort sina timmar snart. Så nu tampas jag med grubblerier om vilken nivå jag ska lägga mig på vid nytt inköp.

Dags för avslut

Med några dagar kvar till slutdatum så tog jag mig samman och gjorde det sista på Tiger Mothen. Här kommer resultatet. Fler bilder finns här >>

Inför sista rycket

Nu har det väldigt roligt att bygga i några dagar. Så kul att det inte finns tid för uppdateringar här. Det blir ju lite annat upplägg när man bygger en dubbeldäckare med riggning. Nu är jag i ett läge då jag bara måste fota lite. Mothen är ganska snygg även utan övervinge och en del detaljer syns bäst nu innan den kommer på. Passformen hittills har varit grymt bra. De enda problemen har varit att några delar blivit lite tajta eftersom de målats först. De små vindrutorna var också lite knepiga att få rätt. Jag har satt dom med Humbrols klarlack och Johnsons klar.

Nu tar jag ett djupt andetag inför den svåra eftermonteringen av övervingen och den skrämmande riggningen.

Målardags äntligen!

Efter mycket putsande och slipande är det äntligen dags att sätta färg på kärran. Här kommer jag också till dilemmat om vilken färgton en nationalistisk kärra hade. Utan att ge mig in på detaljer så har jag gått på en något mörkare grönare ton på ovansidan än den på dekaltillverkarens grafik.

Först blev det givetvis lite mer detaljer. Bl a de här vantskruvarna inför riggningen.

De tillverkades av tunn nylontråd och tvinnades för att sedan fixeras med CA-lim.

Den ska ha fina svart och vita ränder på vingarna och en vit fena med svart kors.

Så här blev det. Fenan gömde sig visst så den får ni se nästa gång. Imorgon blir det dekaler.

En cockpit i 1:72 är inte stor och på ett tvåsitsigt plan är det dessutom dubbelt av många saker. Det krävs en del envishet för att allt inte ska stanna av i det här läget.

Instrumentpanelen ska bli lite roligare tänkte jag. Först tar jag en kopia på dekalen som mall. Sedan stansar jag urtavlorna på tunn plasticard.

Här är skivan på plats och är grundad.

Dekalerna är på. Jag har tonat ner det vita med tunn svart dimma för att detaljerna ska se tunnare ut. Mitten på urtavlorna maskade jag med vaselin, så behöll de blänket också. Det förstärkes även med lite penslad golvpolish.

Nu får jag varna känsliga läsare för löjligt små detaljer. Det här är bitar av varmdragen gjutstam som ska bli kompassnålar.

Nålen placeras i en liten pöl klarlack på kompasshuset för att fastna. Sedan blev det en droppe av Panduros "Dimensional Magic" för att skapa en droppe som inte sjunker ihop. Och ja, nålarna pekar givetvis åt samma håll på kompasserna. Det vore ju att snubbla på målsnöret att missa det.

Här är allt målat och stolarna har fått bälten från Eduard. Fusk, kan en del tycka, men personligen tycker jag att montering av såna är bland det svåraste jag vet. Så man får allt slita för det fina resultatet.

Så är allt på plats...

...och så limmar vi ihop eländet.

Dags för nästa utmaning

Nu har jag kommit igång med min del av IPMS Östergötlands gruppbygge. Airfix nya Tiger Moth i 1:72. Den ser mycket lovande ut i formerna. Mitt exemplar ska bli en individ som flög på nationalisternas sida i spanska inbördeskriget.

Min vana trogen börjar jag såga och greja. Kompassen kommer att vara i vägen för dekalen så den får komma på plats igen efteråt.

Lite roderpedaler och öppningar för bälten.

Luckorna blir öppna på ena sidan.