Dags att gå upp en skala

Nu när jag har tränat mig lite på att bygga, tänkte jag att jag skulle ta steget upp till 1:48. De lite större modellerna ger mer möjligheter att detaljera och dessutom finns det massor av lull-lull att köpa till nuförtiden. Men sakta i backarna nu. Jag börjar lite försiktigt med en "weekend edition" från tjeckiska Eduard. De har ett urval av flygplansmodeller som de har släppt olika versioner av. Enklaste utgåvan är då "weekend edition" och i andra änden av skalan finns "Royal Class" med en massa extra godis och ett helt annat pris.
Valet föll på en FockeWulf Fw 190A-8 och det enda märkningsalternativet var ett plan som flögs av Alfred Bindseil våren 1944. Han fick ihop fem segrar varav en i april där han sänkte en Mustang genom att förstöra dess fena med sin egen propeller. Trots skadorna på hans egen maskin lyckades han ändå landa i sin egen bas. Sämre gick det senare i juni då han aldrig kom hem efter en strid med Spitfires över Frankrike.

Trots att det inte finns någre fotoetsade delar med fasnade jag i detaljeringsträsket direkt. Jag hittade en bra bild på motorns baksida som kommer att kunna anas om jag bygger med öppen huv upptill. Hittar man en bra referensbild måste man väl detaljera motorn... eller? Här kommer några bilder från motorbygget. Lite metalltrådar och en gammal kikare till en 1:35 gubbe fick bli byggmaterial.

Burken är 3,2 cm i diameter.

Så här blev baksidan. Inte riktigt lika mycket plock som på en riktig motor som den nedan. Men hyfsat korrekt i alla fall.

Inne i Fokkern

Inte mycket instrument på den här panelen. Men träimitationen blev bra. Först en beige grund och sedan mörkbrun oljefärg som dras ut i ådringar med pensel. Det är ingen glasspinne den sitter på utan kaffeomrörningspinnar från en känd hamburgerkedja.

Dynor och bälten av plastkasse. Spännen av metalltråd. Notera kompassen nere på pilotens högersida.

Jag odlar rost på min uteplats

Kan det bli nördigare än så här? När de flesta normala människor driver upp luktärter eller tomater i pensionärskuvösens generösa värme, driver jag upp... rost.
Jag hittade en beskrivning på nätet som lär bra. En tuss svinto som tvättas ren från rengöringsmedlet. Lägg den i en genomskinlig plastburk med ättiksprit i. Efter någon vecka börjar den bli genomrostad och då åker den ut på altanen för att torka upp. Perfekt rostpulver att lägga på avgasrör och dylikt. Luktar till och med rätt.
Här har jag provat lite på min lilla Fokkermotor:

Och ja, det är en tandpetare den sitter på.

Från släpskon till en Scalextric bilbanebil kommer de tunna metalltrådarna som fick bli tändkablar. Jag har ett rejält lager med sådana :-)

En udda fågel

Kunde inte låta bli att köpa en liten Roden från ww1. Den lilla asken såldes med ett separat dekalark med svensak krontecken. Det visade sig finnas en intressant historia bakom denna individ.

Efter lite letande kom jag fram till att detta var en kärra som självaste Herman Göring sålde till Sverige efter första världskriget. Det var i april 1920. Han flög den hit och tog tåget hem. Det var en Fokker DVII som placerades på Flygkompaniet på Malmen. Den målades om och fick nummer 937. Den användes för tester och träning och satte svenskt höjdrekord på 6900 meter med Lt. van Segebaden som pilot i juni samma år. I november togs den ur bruk efter 21 timmar och 25 minuter i luften. Källa

Det blir ett roligt projekt att ta tag i. Skönt att Fokkern inte har lika mycket riggning som mina tidigare ww1 byggen. Här hade tyskarna börjat använda metallstomme så den var stadig ändå. Några trådar blir det dock mellan hjulen och till rodret bak. Eftersom denna individ har en historia på Malmen som jag inte bor så långt från så ska jag lägga lite extra krut på att göra den här modellen bra.

Så här såg den ut vid Görings leverans...

...och så här efter målning

En spanare högt i det blå.

Detta är en sen variant av klassiska Spitfire -en PrXIX som tjänstgjorde i Malaysia 1954. Den är bara beväpnad med tre kameror som syns på vänster sida bakom hytten och undertill. Den har samma målning som den sista Spitfiren som var i aktiv tjänst. Kanske var detta den näst sista. Denna Airfixmodell är av något modernare snitt och har även ett svenskt målningsalternativ från F11, men dekalerna var så uselt återgivna så jag lät bli den. Två experiment tänkte jag göra med denna. Först att måla efter preshadingen på ett nytt sätt -måla mitten på alla ytor kraftigare först och sedan lite lättare över hela ytan. Detta för att behålla preshadingen bättre. Sedan tänkte jag prova att "buffa" modellen som sista steg. Det betyder att man inte lägger ett matt lacklager som sista steg utan tar en trasa och duttar på mattlacken för att få en mer ojämn mattning.
Det var en okej teknik men inte så övertygande att jag fortsätter tror jag. Här kommer bilderna:

Vilka former!!!