Nästan i mål

Nu har jag jobbat så intensivt med kärran några dagar så jag inte fått till något inlägg, men här kommer det.
I de sista skälvande minuterna hittade jag ett perfekt foto på en öppen huv och då blev det lite detaljer till. Kunde inte låta bli. Ska försöka hinna med en ordentlig fotografering imorgon, men det är ju byggmöte och antennen måste på plats också, så vi får väl se. Här är några bilder så länge.

Dekaler och påbörjad vädring

När masken faller

Det är alltid lite spännande när det är dags att ta bort maskeringstejpen. Denna gång var det ännu värre. Hur hade jag lyckats med de tunna linjerna i nosen. Det räcker att en blir kass så är man missnöjd och nu är det sju kilar som ska bli rätt. Men det blev riktigt bra. Visst är någon linje tjockare än någon annan, men det är inte mycket. Samtidigt blir resultatet överlägset bättre än om jag använt dekaler, så det var mödan värt.

Nu är det klarlack på programmet. Provlackade med Vallejos akryllack på en provbit igår. Nu ska jag på den med dekalvätskor och balsamterpentin så får vi se vad den tål.

Lite bilder från måleriverkstaden. Jag hade redan bestämt mig för att måla de svartvita kilarna framme på motorn, för det hade nog varit knepigt att få dit dekalerna. Så varför inte måla korsen också när man ändå håller på.

Efter det vita var det dags att krypa till kojs. Nattarbete brukar kunna förstöra en hel modell, så det svarta i kilarna och korsen under får vänta till imorgon.

Hittade några goa klipp med 109:or som puttrar runt i luftrummet. Här är ett av dom:

Med den inspirationen i ryggen startade målningsarbetet igår och fortsatte idag.

Precis som vanligt gjorde jag tabben att måla undre färgtonen före de gula fälten. Nu måste jag maska en extra gång. Att man aldrig lär dig.

Pillipillipill

Landningsställ detaljerade och utblåsen uppkarvade. Känns som jag aldrig kommer till målningen.

Mycket slipa och spackla idag. Håller på att vänja mig vid panelristningsverktygen jag köpte i Malmö. Det tar sin tid. *suck* Har också påbörjat nitningen och nu med ett lite mindre verktyg jag köpte av en hitrest ungrare. Det funkar riktigt bra faktiskt. Mycket bättre kontroll än det jag hade tidigare.
Figuren fick lite färger igår. Oljefärgen har inte torkat än, så det får bli ett långsikigt projekt. Har jag bestämt mig för att måla med olja så har jag.

En testpilot...

...i ordets rätta bemärkelse.

Jag tänkte börja prova att måla figurer igen. Det var 16 år sen sist och jag har dragit mig lite för att börja. Innan jag ger mig på någon bättre figur tänkte jag testa lite på en av de överblivna pilotena från i detta fall en gammal Tamiyabyggsats. Lite mindre än mina gamla gubbar nu när det är i 1:48, men det ska nog gå.

Tekniken blir helt annorlunda nu med färgspruta och oljefärger, jämfört med mina gamla Humbrol-penselmålade figurer.

Lite grundmålad med förlagan i bakgrunden.

109:an har fått lite färg i hjulbrunnarna och researchavdelningen har hittat lite bra ritningar inför nitarbetet.

Hjulhus 109

Efter lite idogt pillande tog jag mig över det hindret också. Lite uppborrade hål, plasticard och blytråd blev lite mer detaljerade hjulhus. Återstår att se hur de blir med färg på.

Fram med sågen

Nu när allt har lagt sig efter C4 är det dags att kämpa vidare med 109:an. Som vanligt kastar jag mig huvudstupa in i ännu en detaljeringsövning. Efter lite pill med övre bakre delen av cockpit sätter jag sågen i hjulhusen.

Kommer jag ångra det här? Givetvis...det gör jag alltid.

Trång cockpit

Jag verkar ha svårt att ta mig ur den. Nu har jag målat lite detaljer. Använde oljefärg. Den torkar vääääldigt långsamt men är underbar att arbeta med. Det kan vara värt någon extra dags torktid. Instrumenten har fått vit bas av Humbrol som ska torka. Det är ett experiment.

Definitivt AMS

Inte mycket att tillägga.

OOB eller AMS?

Som vanligt funderade jag en liten stund på om jag skulle bygga enkelt eller detaljerat. Nu hade jag i vilket fall etsade bälten av rätt modell från Eduard, och så hittade jag ganska bra bilder på interiören. Det är alltså upplagt för detaljering som vanligt. Först ut är vänstersidan i cockepitten.

Interiören är ganska spartansk i modellen men de delar som finns verkar ganska korrekta och passformen är bra.

Efter lite slipande och spacklande på ryggstödet började jag med lite miniatyrflätning av kedjan till vad det nu är för hjul vänster om sitsen.

Så här såg det ut efter ett par timmar. Några småpryttlar till ska dit, sen får det räcka.

Och så en liten titt i nästa ask. En sen 109:a som flögs av det berömda esset Erich Hartmann i Tjeckoslovakien 1945. Har som vanligt ambitionen att inte krångla till det för mig, men det går väl som det brukar... Min första Hasegawa.