Idag började jag med chippning. Det blev små försiktiga duttar av Alcad2 white aluminium med tunn pensel. Sedan målade jag över det som blev för grovt eller för mycket med svart humbrol. På så sätt fick jag lite bättringsmålade ytor. Det finns en hel del bra bilder på Guineakärrorna och på många håller de på med bättringsmålning så det kändes helt rätt. Sen var det dags för wash.

Det är inte lätt att washa en svart kärra så det blir någon effekt. En del har jag sett lägger en ljus wash för kontrasten, men det känns inte så realistiskt tycker jag. Efter en normal wash med enbart svart oljefärg som inte gav något alls, la jag en riktigt tjock wash som fick torka in. Efter det ett lager matt lack och så en massa vädring. Nu är det bara landningsställ och lite detaljer på dörrarna - och propellern, den har jag inte ens byggt än.  

Svartmålning på gång

Flitens lampa lyser.

Maskering

Primning

Preshade med svart och huvudlagret med Nato Black, frontplåten olive drab.

Maskning för lite mörkare plåtar som målas med utspädd svart i kanterna

Lite klarlack och efter en natts torkande blev det dekaler alldeles nyss.

På programmet idag...

Spackling av längsgående skarvar och skissering av nitradernas placering.

Dags att stänga igen

Här är några bilder på den färdiga cockpiten innan det är dags att bygga igen. Trevligt nog kommer man att kunna se ganska mycket av den med Airacobrans "bildörrar" öppna.

Notera den saftiga nosvikten som följer med byggsatsen. Tungt!

Nu börjar det bli roligt

Sakta men säkert börjar den roliga delen av bygget. Jag försöker att inte hasta igenom cockpitbygget. Här är några delar. Nu ska jag vika bälten i fotoets.

Mycke färgsläpp blir det. Och då har jag ändå referensbilder som är mycket värre.

Plötsligt blev allt svart

Ikväll blev alla interiörytor grundade med svart. Sätet fick en brun ton först och lite vaselinchippning på slitytorna. Sätena i P-39 verkar ha varit i någon slags komposit och sedan målade med grönt. Kan mycket väl ha funnits i metall också, men i min var det komposit har jag bestämt.

På begäran...

...kommer här en tandpetarbild :-) Nu är det väl mest en massa kaffeomrörningspinnar som brukar trilla ner i fickan vid besök på en större hamburgerkedja, samt en massa häftmassa, eller "kludd" som det heter i folkmun. Den smidiga projektlådan är från Ikea och kostar hela 5 kronor. Bra sätt att hålla koll på alla delar.
Nu blev det inget mer för "krasslig hustru + barn med läxor = ingen tid över".

Inget att fota

Efter några dagar i Katalonien har det pillats en hel del i källaren. Med tanke på hur Eduards P-39 är konstruerad bestämde jag mig för att klippa ut och putsa till så många delar som möjligt så att jag kunde måla allt som ska vara interior green och det mesta som ska vara svart i ett svep. Resultatet var ett himla pillande med små delar utan någon målning. Det blir liksom lite för mycket löpande band och ingenting blir målat. Inte heller är det så roligt att fota en massa delvis monterade delar som sitter på pinnar i väntan på målning, så det blir inget av den varan idag.
Å andra sidan blir det desto roligare med den förmodade målningsfesten som borde infinna sig i helgen. Återigen är det tålamod som gäller.

Är lite seg i starten. Jag har tagit det lugnt med bygget, läst ordentligt, letat referenser och fixat till en massa lösa delar. Det är mycket som ska målas med interior green, så jag försöker få ihop så mycket som möjligt till första målningen. Cockpiten är grundmonterad och instrumentpanelen halvvägs. Jag är väldigt förtjust i Eduards ets-paneler. Det är lite högtidligt att sätta ihop dom.

De övre instrumenten har fått sina glas och en liten bit plast är skuren för de nedre.

Här utmanar fotografen ödet och torktiden för superlimmet för att få en bra bild "in the works". Och det gick bra.

Dags att vakna igen

Så blev det ett litet uppehåll i byggandet som det blir ibland. Desto större anledning att kasta sig över några väl valda plastbitar igen. Denna gång har jag införskaffat en s k "dual combo" från favorittillverkaren Eduard. Boxen innehåller två kompletta P-39 Airacobra med fotoets, målningsmasker, nosvikter och gott om märkningsalternativ. Temat är Nya Guinea och i asken finns även ett litet kompendium med historik och bilder från amerikanernas förehavanden på detta lite bortglömda slagfält.
Efter att ha övervägt om jag skulle bygga bägge planen parallellt eller ett i taget bestämde jag mig för ett till att börja med. Ett av märkningsalternativen är ett helsvart exemplar av en P-39D-1. Det kändes givet att börja med.

Så här ser asken ut, med den svarta kärran i bakgrunden.

Och så här såg den ut i verkligheten. Kanske är det Majoren Norman G. Morris som poserar framför sin Airacobra med  sin mekaniker S/Sgt Matte.