Bomblast

Dags att bestycka några kärror med bomber. Hellcaten får M29 klusterbomber och T33:an M34 HE-bomber. Det där med bombvarianter är lurigt men jag tror att det blir hyggligt rätt så här.

På Hellcatbomberna fick jag sätta dit nya tändhattar och M34-bomberna fick propellern från etsarket från Hellcaten eftersom klusterbomberna inte skulle ha någon (tror jag).

T33-A klar

Så kan jag lägga detta projekt till handlingarna. Det blev mitt första jetplan i 1:48.

Fler bilder finns här >>

Under huven

Pillar ihop lite detaljer för montering i den upplyfta huven. Försöker hålla samma jobbiga detaljstandard jag startade bygget med. *Suck*

Till höger ett par grenkamojer, till vänster en pryttel och i bakkant en vad-vet-jag?

På besök i vitrinen

Nu är The Red Devil såpass klar att han har fått sin plats i vitrinen. Huven saknas dock och den hade jag tänkt vara lite noga med så den tar nog ett par dagar. Den har fått ett dopp i golvpolish och hänger på tork över natten. Modellen gör sig bäst nära lampan så den får bo på översta hyllan med Focke Wulfen tills jag byggt en samtida kompis.

På upploppet

Nu börjar finalen närma sig. Undrar vad som blir klart först, OS eller min T33:a? Dekalerna funkade rätt bra att sätta, men de var hopplösa att få ner i skarvarna och flera sitter löst på vissa ställen. En bit av en rundel bak lossnade, men som tur var kunde jag få dit den igen med lite klarlack som lim. Helhetsintrycket räddas dock lite av tekniken jag använde efter för att få metallen att se lite mer vädrad ut. Här går det inte att tillämpa samma tekniker som på målade plan. Jag provade att göra som i en artikel jag läst, att använda metallpigment i slutskedet. Det innebär att jag lägger på, i detta fall, Dark Steel från AK, mitt på panelerna och sedan polerar. Då får man en snygg patina som ger mer djup och lite mer speglad yta. Vet inte hur realistiskt det är, men det ser trovärdigt ut tycker jag. Kan passa till de högblanka plan som annars är nästan omöjliga att simulera på en målad modell. En annan fördel är att man kan täcka den transparenta dekalfilmen mellan bokstäverna på USAF och TR-722.

Nu är det slutmontering och lite oljestänk på gång och sedan är det bara huven kvar. Den har jag inte ens börjat med.

Landningsställen väntar på montage.

Så var hela kärran dekorerad till sist. Bortsett från några "no step" som lossnade gick allt bra.
Nu ska allt få torka ett tag.

Maskeringsfest

De som tillverkar maskeringstejp ska ju tjäna sitt uppehälle de också men här känns det som Japans BNP ökade med någon promille.

Lite mer färg

Jag bestämde mig för att ersätt de röda linjerna i dekalarket med maskning och målning, mest för att jag ändå skulle fylla sprutan med rött till nosen och raka linjer är ju lätta att maska. Efter resonemanget om dekaler med magnusf tidigare tänkte jag ändå prova dekaler på vingtankarna, åtminstone som test. Jag hade väl inte så höga förhoppningar eftersom ytorna är så konvexa, men den tunna svarta linjen runtom är svår att få till med maskning, så jag gav det ett försök. Det sket sig tyvärr så jag maskar upp för att måla imorgon.
Kanske jag till och med tar hem lite Microset och Microsol och testar. Har varit på väg ett par gånger, men det har alltid funnits något roligare att köpa :-) Så här såg det ut innan dekalförsöken.

Mer metall

Så var nästa lager på. När man lägger Alcad på Tamiya ser man tydligt vilken fin metallicfärg Alcad är.
De mörkare områdena syns bara väldigt svagt så där kan jag överdriva lite mer om jag vill ha en mer synbar skillnad mellan panelerna och det var ju inte så viktigt på denna. Nu ska jag fundera på vilka dekaler jag ska ersätta med målning. Får nog sova på saken.

Nu har jag fått på metallfärg på kärran och den intensivaste och roligaste fasen har börjat. Jag har börjat med Tamiyas aluminium blandad med golvpolish för att sedan använda Tamiyas metallic grey på insidan av luckor,  vissa paneler och lite lätt shading lite här och var. Där skulle man kunna vara nöjd, men så är inte planen. Efter att ytterligare ett lager med polish fått torka in en dag, ska jag på med ett tunt lager Alcad2 white aluminium. Efter dekalerna ska jag sedan vädra med lite metallpigment som förmodligen ligger och skuttar på en postbil just nu. Vi får väl se hur det går.

Kontrasterna är lite överdrivna men kommer tas ner med nästa lager metallic. T33:an verkar inte ha så mycket olikfärgade plåtar som en del andra plan.

Nu rör det på sig igen. De senaste kvällarna har jag fått kroppen monterad, spacklad och slipad och måndagskvällen blev en orgie i hjulhusdetaljering fram till småtimmarna så nu är primning nästa steg.

Bara en millimeter av efterbrännaren kommer att synas, men den bör ju målas innan kroppshalvorna sätts ihop.

Denna gång kom jag ihåg att göra nitarna innan vingmontaget. Hittade inte så bra bilder eller ritningar så det fick bli lite improviserat. På bilder av målade kärror syns inte de små nitarna alls, medan de på metallrena syns tydligare. Det måste dock vara närbilder och då blir det svårt att se hur de ska vara på hela planet.

Några scratchade kablat och boxar i noshjulsutrymmet. Själva landningsstället var ordentligt felgjutet och fick justeras en hel del.

I bakre hjulhusen finns ett par isolerade rör. En ståltråd invirad i metallfolie borde passa bra.

Här är resultatet av kabelfrossan. I huvudsak finns de största komponenterna med fast med viss improvisation.

Lite ommöblering

Har nu ägnat några dagar till att möblera om i modellverkstaden. En del stävar efter världsherravälde. Jag nöjer mig när hela gillestugan är min (är inte riktigt där än). Har tröttnat på att datorn jag använder är a) för långt bort, eller b) upptagen av barn eller fru. Så jag bootade om en gammal dator (fantastiskt vad snabb en gammal burk är när den är rensad) och skiftade skrivborden. Sen byggde jag en lutande hylla så jag kan ha alla de viktigaste verktygen mer lättillgängliga.

Bilden med blixt blev tydligare men helt utan mysfaktor, så håll tillgodo med denna.

Den nya fiffiga hyllan.

Tillbaka till T33:an. Nosvikten blir lite mer än rekommenderade 8 g. Tror inte noshjulet går av för det. Luftintagen var usla i passform så det blev mycket spackel.

Ångrar lite att jag började detaljera den här kärran. Det har gått trögt. Semester och dåligt väder borde ju betyda mycket byggande, men så har det inte blivit. Här är i alla fall cockpiten nästan klar. Mittbalken är gjord lite på måfå, men den ska ändå täckas med ett tygöverdrag så det spelar ingen roll.

Katapultstolarna

Efter en pillig kväll har stolarna börjat ta form. De vita delarna inne i sitsen är inte bälten utan metalldelar. Bälten är nästa steg, men det blir nog imorgon det.

Jag har lagt mest krut på att få nackstöden bra, eftersom de kommer att hamna i blickfånget på den färdiga modellen.

Min första Academy

Det blev ett litet uppehåll under veckan, men nu är det dags igen. Jag har funderat en del på hur noggrann jag ska vara med T33:an jag ska bygga. Det är inte någon kanonmodell vad gäller detaljer så det blir nog mycket jobb att detaljera, samtidigt som det inte finns mycket att förlora. Jag beslutade mig för att börja med cockpit och om det blir bra så ökar jag detaljeringen på hela modellen. Jag köper inget extra utan det får bli "hemmadetaljering" á la Cajsa Warg. Efter mycket letande har jag lokaliserat en liten hobbyborrmaskin som kommit bort i garaget. Den kommer väl till pass.

Tror det blir märkningen på Boxarten som jag gör. Vi får se.

Bortsett från instrumenteringen är delarna väldigt simpla. Nästan som de vore i 1:72.

Första steget var att slipa ur bakdelen av katapultstolen så sidobalkarna blir tydliga. Delarna var massiva baktill med stora utskutningsmärken innan min behandling.

Min kära gamla hobbyborr som åter ser dagens ljus. Driven av en gammal Roco-transformator.