Idag har jag tagit itu med ett problem som jag har sett komma ett tag. Propellerns konstruktion är en av de där dumma där man måste limma eländet på plats innan man stänger kroppen och då blir den både knepig att måla och riskerar att skadas under allt handhavande. Eftersom den genomgående delen också syns som kulspruta genom spinnern så vill jag inte göra om den för mycket. Som tur är går det mesta lösa med lite fantasi.

Så här hade konstruktörerna på Hasegawa tänkt att man skulle göra.

Vi tar en liten del från "bra att ha"-asken och sågar till. Precis rätt avstånd mellan tapparna.

Så har vi ett anhåll på baksidan så att mittaxeln inte trillar in i motorn och propellerdelarna kan monteras i efterhand.

Men vad har vi här då? En trasig domkraft i 1/35 och någon slags pansarplåt från en Spitfire.

De får sitta här inne och vara snygga för den som behagar titta in i den här öppningen sedan.

De senaste dagarna har jag pysslat med tre olika detaljer. Partiet bakom ryggen på piloten, kulsprutorna i frontpartiet och det lilla siktet. Här kommer några ströbilder.

Bakom stolen finns en irriterande glipa på mer än en millimeter. Den måste ju täppas till.

En liten skarv går inte att komma ifrån, men gapet är fyllt. Sedan har lite annat lulllull kommit på plats.

Ett par mässingsrör har borrats upp och filats till för att få lite av den trattform som piporna ska ha.

Här har jag lindat lite metalltejp från Biltema. Bättre än originaldelen till höger blir det i alla fall. Den har dessutom lite för kort mellan piporna i förhållande till hålen i motorkåpan.

För att kunna montera piporna efter målning måste jag förbereda lite inuti också. En bit plast från skrotupplaget och en himla massa torrpassning gjorde jobbet

Och här är ett pyttigt embryo till sikte. Lite slipande och några transparenta delar behövs innan det är klart.

Sakta går det framåt

Efter lite utsvävningar med avgasrör är jag tillbaka i cockpit. Efter montering av bälten och lite mera vädring har jag monterat ihop kontoret. Jag har även byggt lite anhåll så att avgasrören kan monteras säkert efter målning. Inget finlir rent utseendemässigt, men precisionen är desto viktigare. Det kan bli ledsamt om de inte sitter som de ska när hela modellen är målad.

Friskt sågat...

Att ta till sågen kan öka byggtiden avsevärt. Precis det hände i helgen. Som tur är är det ju inte bara byggtiden som räknas, utan hur roligt och utvecklande ett bygge är (försöker jag trösta mig med).

I vilket fall så följer här en liten resumé från bygget av nya utblås:

Hmmm... väldigt simpla avgasutblås.

Det blir till att rista...

...och såga.

I en remsa tunn styren har jag ristat spår att vika efter.

Pilligt värre att vika.

Med en pincett justeras varje bit till rätt form...

...för att sedan fixeras med en tjockare bit styren.

Efter att mynningen har slipats i vinkel står de nitton små bitarna i givakt. Av dessa ska de tolv bästa användas.

Den bortsågade delen får tjänstgöra som mall så att avstånd och vinklar blir rätt.

Fortsättning följer...

Idag har det mest varit meck med instrumentpanelen. De andra delarna har fått lite lack för att skydda detaljerna som målades med Vallejo och efter det blev det en lätt pin-wash. Lite chippning med en blyertspenna blev det också.

Den här blev jag riktigt nöjd med så det får räcka med denna bild idag.

Några små detaljer...

...har fått färg.

Svarta urtavlor mot transparent bakgrund, utan vita kanter på instrumenten. Så ska det se ut! Dekalvätskorna är framme och här syns även ett bra sätt att undvika kullvälta flaskor. Små glas för 4 kr styck hos ett möbelvaruhus nära dig. Överskottet går till en stackars farbror som varken äger mobiltelefon eller kavaj.

Så får allt torka till imorgon. Då blir det lack igen och sedan lite vädring.

Målardags

Cockpit har fått primer och lite färg. Inte mycket mer att orda om. Det blir roligare med detaljmålningen.

Arbetet med interiören fortsätter. Under fredagkvällen fick pedalerna en liten sarg samt en bygel ovanpå. Idag har jag roat mig med att torrpassa cockpit och efter detta gjort en del justeringar och mer detaljer.

Under torrpassningen kunde jag konstatera att det skulle behövas en tysk med extremt långa ben för att kunna flyga den här kärran. Dessutom går inte mittkonsolen ihop med underdelen av instrumentpanelen.

Efter mycket filande och passande har hela mittdelen kommit flera millimeter närmare piloten.

Så till styrspaken. Lite plasticard i olika form och tjocklek adderas.

Den här delen ska bli damasken nedtill och den ska se lite ojämn och skrynklig ut. Fortsättning följer.