Kärt barn har många namn

Så är den äntligen klar för beskådan. Nakajima Ki44-II Otsu Shoki Tojo. Dags att reda ut vad alla dessa namn står för.
Nakajima är tillverkaren, Ki44 modellbeteckningen, II är versionen med motorn Ha-109 den finns i tre versioner beroende på beväpning där denna kallas Otsu (efter en stad). Det japanska smeknamnet för Ki44 är Shoki som är en sagofigur - en spökjägare viket passar bra eftersom japanerna ibland kallade amerikanerna för spöken eller vålnader pga sin bleka hy. Tojo är de allierades igenkänningsnamn på Ki44.

Här kommer så bilder på den färdiga modellen. Fler bilder finns som vanligt på gallerisidan här >>

Nu hänger det bara på en tunn tråd...

...för antennlinan är det enda som inte är på plats. Tills dess bjuder jag på lite detaljbilder.

Sista scratchdelen tillverkad - den lilla plutten vid pilotens nacke.

Antennmasten byttes mot en egentillverkad i mässing.

Huvdelarna på plats.

Likaså propellern. Lite sned är den allt. Ska se vad jag kan göra åt det.

Klaffarna gick riktigt bra att limma. Tur jag gjorde ett spår och torrpassade ordentligt i ett tidigare skede.

Luckan känns lite grov eftersom den är solid.

Slutmontering pågår

Efter lite vädring och montering av motor och motorkåpa så är det dags att sätta allt på plats. Allt hinns inte på en dag men en hel del.

Plåtarna på ställen får vänta...

Provade att sätta på huven löst.

40-millimeters piporna är inte heller på än.

Blev så inspirerad av en snubbe som sålde en fälltank på nätet. Han hade fotat den så bra att den blev en fin referens. Tänkte att jag slänger dit en sån även om den är grön. Tojon jag bygger försvarade Japan i slutfasen av kriget så att det kastades på en gammal tank med fel färg är ju inte otroligt. Förebilden hade tydlig rost på fästenas plattor men inte på tanken i övrigt. Däremot var den rejält flammig i färgen och det har jag försökt få till med saltmetoden.

Dekaler och avgaser

Dekaler blev det inte mycket av denna gång. Några siffror och stenciler bara.
Passade på att göra avgassot också. Jag tittade runt på lite bilder och försökte bilda mig en uppfattning om hur en Tojo blir smutsig. Sen provade jag ett nytt grepp. På många bilder av flygplan med mycket sot är inte beläggningen så homogen som det blir när man bara blåser med spruta. Det brukade bli bättre med oljefärg som jag använde förr. Men det har andra nackdelar. Dagens test blev alltså att blåsa en gång med sprutan och sedan slipa lite och gnugga bort för sotet nöts ju också när man klampar runt vid motorn eller lägger över palmgrenar som kamouflage. Sen blev det ett lager med färskare sot. Rätt eller fel? Så tänker jag i alla fall.

Mönstret på fenan gjordes igår och dagens uppsättning av dekaler är sparsammare än vanligt.

Gammal ingrodd sot. Jag använder svart och lite brun Tamiya med mycket förtunning och högt tryck i sprutan.

Och så lite mer sot på. Det blir nog lite kimrök på som sista steg efter washen.

Idag röd,

igår röd och det blir nog röd imorgon också. Det tar en himla tid att måla märkningen, men desto snabbare blir dekalsättningen. Det blir elva totalt och de är små :-)
Bra blir det också. Roligare har jag knappt haft med n modell. Kvalitetstid!!!

Jag tvekade en hel del inför det här märkningsalternativet för det är ganska fult egentligen. Men nu börjar jag gilla det mer och mer. Det är väl fulsnyggt antar jag.

Lite rött...

Ikväll har det hänt mycket. Interiören i hjulhus och klaffar har fått sin typiskt japanska blågrönmetallic färg. Den gula identifikationsmärkningen på vingarna är målad och propellern likaså. Kvällens mest spännande målning blev ändå de röda rundlarna. Jag skar dom för hand och det funkade riktigt bra.

Det skulle bli bökigt att måla allt rött samtidigt, så jag börjar med det svåraste och det är rundlarna.

En bas av svart och vitt.

Visst fanns det ojämnheter i mina handskurna rundlar, men det löser man genom att lägga slitaget på rätt ställen.

Tamiya har en kulör för den här blågröna skyddsfärgen. Jag tog några droppar gul i så den blev lite grönare.

Visst blev det riktigt bra det här :-)

Propellern blev sisådär. Jag resonerade som så att hela propellern borde målats rödbrun först och sedan har mittkåpan målats gul. Därav det bruna i slitaget. Tyvärr kan det uppfattas som rost och det är ju helt fel. Den får nog en ommålning senare.

Lite svart...

Målningen är i full gång igen. Den svarta fältet på ovansidan målades och putsades till.

Först maskering i vanlig ordning...

...sedan började jag med en grå ton...

...följt av svart. Sedan skrapade jag fram lite metall och med en fin nagelfil fick jag fram effekten jag nämnde i ett tidigare inlägg. Har man lagt nitraderna lagom hårt så framträder de fint nu.